-Mamma, vilken måltid är det här?

Malvas fråga är hägst relevant. Klockan är 20.30 svensk tid, 3.30 i Hong Kong som är vårt nästa stop. Det är mörkt och har känts som natt ett tag (vi gick ju upp klockan fyra) och alla har sovit ett par timmar. Vi befinner oss i tidsmässig limbo på 11 277 meters höjd över Yining, utetemperaturen är -77 grader och plötsligt utgår ett påbud om att det finns snacks att hämta i en nyuppstånden "self service area" längst bak i planet. Vi ställer naturligtvis upp och travar bak för att ta emot det som delas ut. Det visar sig vara kokheta snabbnudlar i frigolitmugg, Hägen-Daaz glasspinne med krokant samt trevåningshönökaka med tonfisk. Vad annars?

I det läget känns som sag tden inledande frågan helt relevant och vi enas om att det måste vara någon typ av nattfika vi äter. Nere på marken skymtar ibland ljusen från något samhälle och det känns konstigt att tänka sig att därnere ligger folk och sover utan att ha en aning om att vi åker här uppe och har det "så här lyxigt". Stämningen är med andra ord än så länge mycket god.

Till "lyxet" bidrar också en egen TV-skärm med touchscreen och fri tillgång på läsk. Och en egen kudde och filt till varje passagerare. Utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är så skiljer sig barnens förhållningssätt till flygresor på något sätt från det som jag möter till vardags på min Brysselpendlande arbetsplats...

...

Nu har det gått ytterligare ett antal timmar och vi sitter fast på flygplatsen i Hong Kong i väntan på att planets luftkonditionering ska repareras. Hittills ligger vi två timmar sent, men det ser ut att kunna bli mer. Transportbanden fungerar i omvänd riktning som löpband för de som har spring i benen.

/Lotta