Tack for alla julhalsningar och kommentarer! Det ar verkligen roligt att fa narkontakt med hemlandet.
Vadret har nu atervant till vad vi i min famlij betraktar som mer normalt australiskt sommarvader, dvs regnigt och ca 15-20 grader varmt. Australiensarna varnar for hetta, stark sol och brander, men vi vet att detta ar normalt. Det var likadant nar vi var har for tio ar sedan, sa var forsoksserie ar rejalt gedigen!
Idag var forhallandena darmed perfekta for en vandring i narbelagna Royal National Park, varldens nast aldsta nationalpark och enligt vissa "locals" den aldsta. Vi vandrade ner genom eukalyptusskog och valdoftande buskage, ner till en sandstrand med harlig surf. Som svenskar sag vi inga problem med att bada trots att det var bara drygt 20 grader i saval luft som vatten och alla barnen Moller bodysurfar hejdlost och tumlas runt av vagorna.
Imorgon ar det dags att lamna Eva och Michaels vackra hus och regnskogstomt har vid kusten soder om Sydney. Vi aker annu langre soderut langs kusten, till St George's Basin i hojd med staden Nowra. Dar har vara slaktingar en sommarstuga dar vi tanker bada, kanske windsurfa och fira nyar. Internetuppkoppling finns inte, sa det kanske drojer ett tag nu innan vi hor av oss igen.
Ha det sa bra allihopa tills vi hors igen!
Kram Lotta m fam
söndag 27 december 2009
onsdag 23 december 2009
God Jul
Hej alla!God Jul onskar vi alla i Australien. Har har varit 34 grader varmt idag och julstamningen kanns avlagsen vad galler sno och kyla. Istallet far vi anpassa oss till Australiensiska forhallanden med en jultomte som aker traktor eller branbil!
Istallet for skrisko eller skidutflykt sa satsar vi pa beachen! Nu har vi kommit hem till Lottas kusin Eva norr om Wollongong som ligger ca 10 mil soder om Sydney.
God Jul till er alla onskar Lotta
, Johan, Tuve, Klara och Malva.
Dan fore doparedan
Det ar dan fore julafton. Vi har atit apelsiner fran mammas faster och farbrors apelsintrad. Det ar 32 grader c. Nu ska vi bada och
sedan halsa pa mammas kusin, hon bor i Wollongong.
GOD JUL Klari och Malvi!
söndag 20 december 2009
Surfen, Melbourne och de brända bergen
Uppkopplade igen, nu som testpiloter av det trådlösa nätverket på The Tower Lodge i Marysville. Namnet låter lite lustigt i våra öron just idag eftersom vi lämnade Melbournes high rise-intensiva innerstad i morse och det här"tornet" består av endast två våningar.
Melbourne 091219
I sitt sammanhang är dock detta motell definitivtom inte ett torn så åtminstone någon typ av monument, eftersom vi befinner oss i Maryville, ett av de samhällen nordost om Melbourne som drabbades allra hårdast av bränderna i fjol. Alla byggnaderna längs huvudgatan brann ner till grunden och fortfarande finns bara enstaka byggnader kvar, eller återuppbyggda. Fyrtio personer dog här och 130 hus brann. Så många fler kan det inte ha funnits, för samhället är litet. Varför just denna byggnad (tegel) blev kvar har vi inte lyckats förstå, men så långt vi kan se i bergen här runt skidorten har skogen brunnit. Vi åkte ca en mil längs en slingrande bergsväg från samhället och när vi klev ur bilen luktade hela skogen bränt trots att det gått ett år efter branden. Många träd lever fortfarande. Stammarna är helt svarta men eukalyptusarnas "reservknoppar" som vilar under barken har börjat växa så stammarna är väldigt buskiga.
Innan vi kom hit i eftermiddags hade vi njutit ett par dagar i surfen vid Lorne på sydkusten samt känt storstaddspuls i Melbourne (inklusive en rymlig svit på Ibis hotell, inte dumt efter husbilens compact living.)
Husbil i västra Victoria
Läser om SAAB och snökaos samt har hört den australiensiska premiärministern Kevin Rudds tolkning av Köpenhamnsuppgörelsen. Cikadornas knirrande i försommarskymningen känns dock som den mest konkreta verkligheten just nu.
Läser om SAAB och snökaos samt har hört den australiensiska premiärministern Kevin Rudds tolkning av Köpenhamnsuppgörelsen. Cikadornas knirrande i försommarskymningen känns dock som den mest konkreta verkligheten just nu.
Hoppas ni njuter av den vita vintern!
Kram Lotta m fam
torsdag 17 december 2009
Varmebolja och lite regn
Hej alla!
Efter nagra dagar "in the bush" har vi nu natt sydkusten ca 20 mil vaster om Melbourne och darmed bade mobil- och internettackning igen.
Kort resume:
Vi landade ca 7 timmar orsent och blev sist kvar pa flygplatsen eftersom en vaska forsvunnit pa vagen. Kl 05.30 pa lordag morgon checkade vi in pa hotellet, istallet for planerade 23.30. Resan tog darmed cae 40 timmar dorr till dorr. Vi duschade och somnade som stockar. Johan tog hjaltemodigt pa sig att redan kl 10 ge sig ut i vanstertrafiken for att hamta varrt nya hem, husbilen! Atervande ca kl 13 da vi hamtade var ateruppstandna vaska pa flygplatsen (den hade varit i Singapore), shoppade upp oss pa mat pa Coles och styrde norrut.
Vi kom ca 20 mil forsta dagen och stannade till i ettlitet naturreservat norr om Bendigo strax efter morkrets inbrott. Nasta morgon sken solen och vi vaknade av att ett trettiotal kakaduro holl hogljutt mote pa ett berg bredvid. Diskussionen gallde tydligen beslut om flytt till ett narbelaget eukaluptustrad och beslutet verkstalldes kort darefter under annu mer skran. Under en kort morgonvandring motte vi ocksa tre kangurur innan vi fortsattet norrut till Ouyen.
I Ouyen motte vi Lottas faster och farbror och foljde under em i farbror Ians barndomsspar - ruinen av skolan, affaren, postkontoret m.m. Smajordbruken har nu slagits ihop till jattegardar som just nu skordades med 35-fotstroskor. (MYCKET god arrondering, Gunnar!).
Bodde over natten vid Pink lAkes saltsjoar och samlad salt av hogsta kvalitet. Dagen efter styrde vi soderut . Temperaturen steg till 35 grader.
Dag 3 kom vi till bergskedjan The Grampians dar vi bodde overnatt i skogen med kangurur som vagade sig fram till 2 m fran barnen.
Nu ar mynten till datorn snart slut men vi vill ocksa beratta att vi igar upplevde temp pa 40 ett par timmar innan vi nadde ner till havet och kastade oss i surfen (i sista stund innan vi smalte helt!)
Vaknade i morse till envist regn och en temp p[ 15 grader. Kontraster.
Husbilen skoter sig fint och det finns fortfarande kall lask i kylskapet! Hoppas ni alla har det bra darhemma. kanske har det kommit lite sno) Om vi hinner innan mynten ar slut ska vi nyhetssurfa lite och fa reda pa det!
Halsningar till er alla fran Malva, Klara, Tuve, Johan och Lotta
Efter nagra dagar "in the bush" har vi nu natt sydkusten ca 20 mil vaster om Melbourne och darmed bade mobil- och internettackning igen.
Kort resume:
Vi landade ca 7 timmar orsent och blev sist kvar pa flygplatsen eftersom en vaska forsvunnit pa vagen. Kl 05.30 pa lordag morgon checkade vi in pa hotellet, istallet for planerade 23.30. Resan tog darmed cae 40 timmar dorr till dorr. Vi duschade och somnade som stockar. Johan tog hjaltemodigt pa sig att redan kl 10 ge sig ut i vanstertrafiken for att hamta varrt nya hem, husbilen! Atervande ca kl 13 da vi hamtade var ateruppstandna vaska pa flygplatsen (den hade varit i Singapore), shoppade upp oss pa mat pa Coles och styrde norrut.
Vi kom ca 20 mil forsta dagen och stannade till i ettlitet naturreservat norr om Bendigo strax efter morkrets inbrott. Nasta morgon sken solen och vi vaknade av att ett trettiotal kakaduro holl hogljutt mote pa ett berg bredvid. Diskussionen gallde tydligen beslut om flytt till ett narbelaget eukaluptustrad och beslutet verkstalldes kort darefter under annu mer skran. Under en kort morgonvandring motte vi ocksa tre kangurur innan vi fortsattet norrut till Ouyen.
I Ouyen motte vi Lottas faster och farbror och foljde under em i farbror Ians barndomsspar - ruinen av skolan, affaren, postkontoret m.m. Smajordbruken har nu slagits ihop till jattegardar som just nu skordades med 35-fotstroskor. (MYCKET god arrondering, Gunnar!).
Bodde over natten vid Pink lAkes saltsjoar och samlad salt av hogsta kvalitet. Dagen efter styrde vi soderut . Temperaturen steg till 35 grader.
Dag 3 kom vi till bergskedjan The Grampians dar vi bodde overnatt i skogen med kangurur som vagade sig fram till 2 m fran barnen.
Nu ar mynten till datorn snart slut men vi vill ocksa beratta att vi igar upplevde temp pa 40 ett par timmar innan vi nadde ner till havet och kastade oss i surfen (i sista stund innan vi smalte helt!)
Vaknade i morse till envist regn och en temp p[ 15 grader. Kontraster.
Husbilen skoter sig fint och det finns fortfarande kall lask i kylskapet! Hoppas ni alla har det bra darhemma. kanske har det kommit lite sno) Om vi hinner innan mynten ar slut ska vi nyhetssurfa lite och fa reda pa det!
Halsningar till er alla fran Malva, Klara, Tuve, Johan och Lotta
fredag 11 december 2009
Flygplatsen
Vi är på flygplatsen i Hong Kong. Planet är mer
än FYRA timmar försenat.
Vi bytte plan i Paris. Där fanns många affärer.
/Klara
-Mamma, vilken måltid är det här?
Malvas fråga är hägst relevant. Klockan är 20.30 svensk tid, 3.30 i Hong Kong som är vårt nästa stop. Det är mörkt och har känts som natt ett tag (vi gick ju upp klockan fyra) och alla har sovit ett par timmar. Vi befinner oss i tidsmässig limbo på 11 277 meters höjd över Yining, utetemperaturen är -77 grader och plötsligt utgår ett påbud om att det finns snacks att hämta i en nyuppstånden "self service area" längst bak i planet. Vi ställer naturligtvis upp och travar bak för att ta emot det som delas ut. Det visar sig vara kokheta snabbnudlar i frigolitmugg, Hägen-Daaz glasspinne med krokant samt trevåningshönökaka med tonfisk. Vad annars?
I det läget känns som sag tden inledande frågan helt relevant och vi enas om att det måste vara någon typ av nattfika vi äter. Nere på marken skymtar ibland ljusen från något samhälle och det känns konstigt att tänka sig att därnere ligger folk och sover utan att ha en aning om att vi åker här uppe och har det "så här lyxigt". Stämningen är med andra ord än så länge mycket god.
Till "lyxet" bidrar också en egen TV-skärm med touchscreen och fri tillgång på läsk. Och en egen kudde och filt till varje passagerare. Utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är så skiljer sig barnens förhållningssätt till flygresor på något sätt från det som jag möter till vardags på min Brysselpendlande arbetsplats...
...
Nu har det gått ytterligare ett antal timmar och vi sitter fast på flygplatsen i Hong Kong i väntan på att planets luftkonditionering ska repareras. Hittills ligger vi två timmar sent, men det ser ut att kunna bli mer. Transportbanden fungerar i omvänd riktning som löpband för de som har spring i benen.
/Lotta
Malvas fråga är hägst relevant. Klockan är 20.30 svensk tid, 3.30 i Hong Kong som är vårt nästa stop. Det är mörkt och har känts som natt ett tag (vi gick ju upp klockan fyra) och alla har sovit ett par timmar. Vi befinner oss i tidsmässig limbo på 11 277 meters höjd över Yining, utetemperaturen är -77 grader och plötsligt utgår ett påbud om att det finns snacks att hämta i en nyuppstånden "self service area" längst bak i planet. Vi ställer naturligtvis upp och travar bak för att ta emot det som delas ut. Det visar sig vara kokheta snabbnudlar i frigolitmugg, Hägen-Daaz glasspinne med krokant samt trevåningshönökaka med tonfisk. Vad annars?
I det läget känns som sag tden inledande frågan helt relevant och vi enas om att det måste vara någon typ av nattfika vi äter. Nere på marken skymtar ibland ljusen från något samhälle och det känns konstigt att tänka sig att därnere ligger folk och sover utan att ha en aning om att vi åker här uppe och har det "så här lyxigt". Stämningen är med andra ord än så länge mycket god.
Till "lyxet" bidrar också en egen TV-skärm med touchscreen och fri tillgång på läsk. Och en egen kudde och filt till varje passagerare. Utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är så skiljer sig barnens förhållningssätt till flygresor på något sätt från det som jag möter till vardags på min Brysselpendlande arbetsplats...
...
Nu har det gått ytterligare ett antal timmar och vi sitter fast på flygplatsen i Hong Kong i väntan på att planets luftkonditionering ska repareras. Hittills ligger vi två timmar sent, men det ser ut att kunna bli mer. Transportbanden fungerar i omvänd riktning som löpband för de som har spring i benen.
/Lotta
onsdag 9 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)